Use only the finest ingredients

Det började med att Jan Lindvik, Proffessor i ljuddesign på Norska filminstitutet i Oslo av en slump såg “Landet som inte längre är” på SVT på nyårsdagen. Hans egna ord om filmen var: “En flott film som verkligen lever av sin modiga ljudsida och härliga soundscapes och det jag vill kalla riktig bruk av musik i dokumentärfilm”. Så skrev han i den inbjudan vi fick för att komma till Oslo och prata om hur vi jobbar med ljudet och musiken i våra filmer på årets upplaga av tredagarssymposiet “Feel the music – hear the sound”. Otroligt hedrande för mig som Kompositör och ljuddesigner. Det är tyvärr ganska sällan som ljudet och musiken får vad det förtjänar för sitt slit. När den funkar så höjer den filmens känsla och lyfter det visuella men man tänker inte på att det var ljuddesignen eller musiken som gjorde det, man upplever istället bilden som bättre. När den är dåligt gjord märks den med en gång. Det var en extremt trevlig vistelse med utbyte av erfarenheter med andra inbjudna filmare och en förbannat fin hotellfrukost på Thon panorama Hotell. På torsdag kväll så blev vi också bjudna av NFI på trerätters middag på det flotta “Café Teatret” längst upp på Karl johan. Där hamnade jag mitt emot ljuddesignern Ren Klyce (US) John Finchers högra hand med filmer som Fight club, Seven, I huvudet på John Malcovich, The social network och nu senast The girl with the dragon tattoo. Och bredvid honom ljuddesignern Peter Shultz (DK) som ljuddesignade Män som hatar kvinnor. Väldigt intressanta diskussioner om skillnaden i ljudesignen mellan just The girl with the dragon tattoo och den europeiska Män som hatar kvinnor. Inte minst Ren Klyce arbete med Trent Reznor med musiken i filmen. Jag känner mig väldigt berikad av dessa möten och som gammal kökschef så kan jag inte annat än hålla med moderatorn Larry Sider som driver School of sound i London: Sounddesign is like cooking a fine meal. Only put in the finest ingredients. Thats it.
Bilden högst upp är från paneldiskussionen efter att alla vi som jobbar med dokumentärfilm svarade på frågor från publiken. Från vänster: Sanna Salmenkallio (Finland) Kompositör. Öivind Sandberg (Norge) Filmare. Erlend E. Mo (Norge) Filmare. Jag och Peter Gerdehag. Bilderna längre ner är från dom andra två dagarna som handlade om fiktion och drama. Tack Jan Lindvik och NFI!